Det är fruktansvärt hemskt att den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak sitter i fängelse, bara för att han har utövat sitt yrke.
Med detta sagt, kan jag också säga mitt hjärtas mening angående den banderoll Luleå Hockeys supportrar satt upp i samband med match i Coop Arena om att “Frige Dawit”.
Jag förstår att hockeyförbundet tycker att läget är högst besvärande och helst bara vill låtsas som att det regnar (vilket det faktiskt gör i Stockholm just nu).
Fotbollförbundet valde, efter massiva påtryckningar, häpnadsväckande nog att fria Örgryte efter att en “Free Dawit”-banderoll hållits upp – och har därigenom målat in sig i ett hörn som riskerar att bli omöjligt att ta sig ur.
Nu måste förbundet helt enkelt sätta ner foten och straffa Luleå.
För tänk vilka bekymmer hockeyn sätter sig i om Dawit-manifestationen nu plötsligt skulle bedömas som ett undantag från det gällande regelverket. Blir alla politiska budskap då hädanefter okej på svenska hockeyarenor? Eller ska förbundet ägna tid åt att sätta sig in i ärendena i minsta detalj för att kunna gå in och fatta olika beslut i varje nytt fall av politik som lär dyka upp?
För mig är det enkelt:
Idrott och politik ska inte höra ihop.
Även om det är jättefint att man i Luleå verkligen tycks sätta mänskliga aspekter och journalisters arbetsvillkor oerhört högt på agendan.
