Jag ägnade huvuddelen av fredagkvällen åt att besöka Kents konsert i Annexet.
Därmed missade jag i den första OS-semifinalen den furiösa amerikanska inledningen och överkörningen, som jag så här i efterhand kunnat konstatera var nästan lika imponerande som Kanadas dito av Ryssland – låt vara att det motståndet var av en helt annan kaliber än detta Finland.
Sen går det ju inte att komma ifrån att Ryan Miller verkligen gick på knock i första ronden i målvaktsmatchen mot Miikka “Jag Är Bara Med Om Jag Får Stå” Kirpusoff.
Jag kunde i alla fall se tredje perioden live på väg från arena till hotell - det här med webb- och mobil-tv känns ju allt mer som den bästa uppfinningen sen mikrovågsugnen – men då hade USA ju redan slagit av på takten och man tillät ju till och med ett finskt tröstmål.
Nåja, mot allt hån som nu flyger österut kan ju finnarna i alla fall replikera vasst mot medaljlösa svenskar; chansen är trots allt god att komma hem med – ytterligare – ett hockeybrons från Vancouver.
Och hur som helst fanns det finnpajsare som levererade på annat håll.
Det flyter som bekant en del finskt blod i Kent-ådrorna, och det var lite finsk sisu, karg tjurighet och hård koncentration över Eskilstunas finaste orkester.
Frånsett ett lite småsaggigt mittparti en storslagen show, som dessbättre präglades av mer rock än synt.
Min personliga favorit “VinterNoll2″ satt som en välriktad snöboll i slasket, och en rivig “Palace & Main”, en fortfarande relevant “Socker”, och en lätt trasig “Sjukhus” utgjorde andra höjdpunkter under det ordinarie setet.
Jag lämnade inte Annexet besviken och ritar ner fyra feta fyror, om du frågar om ett betyg.
Jocke Berg hade lagt bort sitt klassiska “tack som fan”-mellansnack, och i stället tackade han som ödmjukast för att vi var där och påpekade hur fantastiska vi var.
När fan blir gammal blir han religiös.
Och skäggig – Jocke visade sig ha anlagt en rejäl skepparkrans.
Avskedsorden från scenen, efter en episk bonusversion av “Mannen i den vita hatten (16 år senare)”, blev till sist:
- Lita aldrig på en man i skägg.
