Jag sammanfattar den första kvartsfinalkvällen i den här krönikan.
Den värsta pinsamheten av allt jag såg från de fyra slutspelsarenorna inträffade faktiskt redan före nedsläpp i Läkerol Arena.
Det var när Jacob Markström fick pris för något som heter Årets Rookie.
Det är inte det att jag inte unnar Markström en utmärkelse. Tvärtom – precis som många andra tycker jag att han har varit elitseriens genomgående bäste målvakt i vinter, det är imponerande att se hur han har tagit ytterligare utvecklingskliv från en redan hög nivå, och han har alla förutsättningar för att bli en av världens bästa målvakter inom några år.
Men Markström ska såklart i-n-t-e få ett pris som rubriceras “Årets Rookie”.
Markström är i färd med att avsluta sin tredje elitseriesäsong, och var det någon gång han skulle ha haft ett sånt pris så var det redan för två år sedan. Det var våren 2008 som Markströms målvaktsspel – i en pressad situation i kvalserien - var en starkt bidragande orsak till att Brynäs lyckades rädda nytt kontrakt och sedermera kunna bli ett slutspelslag igen.
Inte heller någon av de andra tre kandidaterna – Magnus Pääjärvi-Svensson (tredje elitseriesäsongen), Mattias Tedenby (tredje) och Marcus Krüger (andra) - är i närheten av att vara några elitseriedebutanter den här säsongen.
Det blir ett extra generande självmål som görs i och med att det i motiveringen till varför Markström valts heter “en ung man i en stor kostym som burit Brynäs på sina axlar ett par säsonger”. Ett par säsonger, var orden. Trots att det ju ska handla om en nykomling.
Om farbröderna som delar ut priset tycker att det nödvändigtvis ska finnas, så döps det lämpligen om till “En junior som redan har varit med länge och som kommer att bli rent ut sagt förbannat bra när han blir stor” eller nåt i den stilen.
Så vem skulle då ha fått Årets Rookie-utmärkelsen, om den ska finnas och delas ut?
Min man är Adam Larsson, som 16 år ung tog en självklar och välförtjänt plats på tre backpar i Skellefteå när säsongen startade.
Och Larsson är dessutom verkligen en nykomling i ordets rätta bemärkelse – den elitseriematch (hemma mot Brynäs) han hade innanför bältet från förra säsongen tillbringade han på bänken.
