Skräll-VM fortsatte med att Tre Kronor slog Kanada – sånt händer inte direkt varje år.
En imponerande insats med denna VM-upplagas mått mätt mot ett svagt Kanada, som faktiskt har ännu färre OS-spelare i Tyskland (en) än Sverige och bjöd frikostigt med en ihålig Mason i mål.
Tre Kronor spelade med högre tempo, bättre idéer och mindre misstag. Ungtupparna höll sig också kyliga när kanadickerna på klassiskt manér försökte mucka gräl och flytta fokus, för att på så sätt komma in i matchen.
Matchens tre stjärnor i min bok:
1/ Jonas Andersson. Två påpassliga mål. Fortsatt bra fart och intensitet. Spelade definitivt till sig ett NHL-kontrakt ikväll.
2/ Jonas Gustavsson. Monsterklass när Kanada jagade reducering. Stor, tät och trygg. Bådar gott inför fortsättningen med en het målvakt.
3/ Michael Nylander. Dan gamle är inte slut som artist. Pigg i både tanke och ben. Viktigt att en rutinerad spelare kliver fram och är en av lagets bästa spelare i ett så här oerfaret lag.
Enligt Viasats rinkreporter Niklas Jihde kallade Bengt-Åke Gustafsson kanadensarna för “dom där clownerna”. Om det stämmer (“Bengan” skyllde själv på Roger Rönnberg) så var det lika kul som att segern föder medaljförhoppningar för Tre Kronor.
Det blir allt mer tydligt att detta VM består av två divisioner; först kommer Ryssland, sen ingenting och därefter resten av klungan.
I den ingår Tre Kronor, och risken att drabbas av ryssen i kvartsfinal är nu dessbättre eliminerad.
Gruppfinalen mot Schweiz på tisdag blir inte lätt, och den avgör om Tre Kronor vinner gruppen.
Det är klart att det skulle kännas behagligt med en kvartsfinal mot Tyskland/Danmark/Slovakien från den andra gruppen.
Men Slovakien slog ju oss i OS-kvartsfinalen, invänder kanske vän av ordning (eller nån annan av mina bloggläsare).
Jag vill ändå hävda att en VM-upplaga av Slovakien inte duger till att slå Tre Kronor. I Slovakien sjunker kvaliteten dramatiskt när inte de bästa är med; ett b-betonat svenskt lag kan svara upp betydligt bättre.
Allt upp till silver känns nu möjligt för Tre Kronor, och om vi ska vara ärliga säger det mest om vilken nivå turneringen håller som helhet.
Andra sidan på myntet är att det öppna fältet nu kittlar mer än vanligt inför kvartsfinalerna.
