Allting är knappast gott, men slutet blev det i alla fall:
VM-brons till Tre Kronor.
Bengt-Åke Gustafsson fick därmed avsluta sin förbundskaptenssejour som en vinnare.
Jag gillade även Bengt-Åkes blinkning med den svenska mediakåren helskarpt – jag tänker såklart på den sena time-outen mot Tyskland när bronset redan var bärgat.
Inte i första hand för att det var så kallad bra tv när Bengt-Åke tvingades förklara sig för förbannade tyskar, som såg det som en förnedrande gest.
Utan för att Bengt-Åke faktiskt kunde bjuda på lite rolig humor som svar på tal efter den massiva kritiken han fick efter den sena time-outen i semifinalen mot Tjeckien som följdes av insläpp och sedermera finalmiss efter straffar.
För en blödig kille som jag var det också rörande att se Mats Näslund gråta i båset i slutminuterna, och hur de svenska spelarna i glädjescenerna efteråt verkligen visade att de ville ha med sig bronset hem och att de var angelägna om ett kul slut tillsammans på den här resan.
