3-0 mot Finland.

Tre Kronor lät verkligen spelet på isen tala.

I intervjuerna i SVT efteråt blev inte mycket sagt (även om det var skoj att Henke Lundqvist berättade att han sparade pucken efter sin nolla).

Tommy Albelin var ändå lite rolig, och mycket sanningsenlig, när han sa att Tre Kronor hoppas på Norge i kvartsfinalen.

Fast allt talar såklart för att det i stället blir Slovakien.

Och det blir, hur som helst, hur kul som helst.

Starkt av USA att slå storebror, i storebrors lekrum, i ett transatlantiskt möte som sällan nådde de höga höjder vi trissat upp i förhandssnacket.

Efter premiären mot Norge hardet vilat något krampaktigt över Kanada; det blir inget flyt alls över det offensiva spelet och lagbygget är än så länge långtifrån optimerat.

USA hade bättre fart och udd, vilket blev Kanadas fall.

Miller vann målvaktsmatchen mot Brodeur överlägset.

Nu måste Kanada krångla sig vidare via en lite oviss och mycket onödig så kallad åttondelsfinal mot Tyskland.

Medan yngre, piggare USA går in i slutspelet som topprankat utan förlust.

Tänk så det kan gå.

Ryssland slog Tjeckien välförtjänt, även om det var dramatik fram till slutsekunderna och Datsjuks 4-2 i tom kasse.

Ett avgörande nyckelmoment blev den klockrena tackling på öppen is som Ovetjkin delade ut på Jagr i mittzon - snacka om stjärnsmäll i dubbel bemärkelse.

Ryssarna vände spelet och Malkin skickade in matchavgörande 3-1.

Fast Jagr reste sig på ett imponerande sätt, och fanns exempelvis med och banade väg för 3-2-reduceringen med effektivt arbete framför mål.

Men som Jagr konstaterade efteråt, förlusten smärtade mer än tacklingen.

Ryssland avslöjades på nytt med brister i egen zon, men besitter samtidigt så mycket offensiv skicklighet att man får tillbringa mycket tid i andra änden av planen.

Det blev ett lyckat drag av Bykov att tussa ihop Malkin och Ovetjkin.

Malkin visade även vägen med att göra matchens första mål i numerärt överläge. Rysslands powerplay-uppställning hade då inte direkt nåt sossetänk över sig, med namnen Gontjar, Datsjuk, Kovaltjuk, Malkin och Ovetjkin…

Egentligen skulle jag ha haft Modotränaren och förre finländske  förbundskaptenen Hannu Aravirta bredvid mig i måndagens Nyhetsmorgon.

Men nu dyker jag i stället in ensam hos Kristin Kaspersen och Anders Kraft klockan 09.15 – för att blicka bakåt och framåt ur Tre Kronor-perspektiv.

Det handlar inte om att Aravirta viker ner sig och fruktar att det kommer att handla om finskt förlustsnack, utan det blev något strul med resan från Ö-vik.

I vilket fall som helst känns det spännande att den emotsedda finnkampen nu närmar sig med stormsteg, och de två fighterna dessförinnan lär göra det lätt att hålla sig vaken i natt.

Jag hänger med framför rutan hela natten – och ämnar samtidigt försöka hålla lågan brinnande både här i bloggen och på Twitter.

I torsdags hade jag sällskap av en svensk OS-deltagare på flyget mellan Stockholm och Skellefteå.

En sommarolympier som kändes aningen malplacerad mitt i fjällhöga nord.

När Mustafa Mohamed dök upp även vid returflighten i afton, så kände jag mig nödd och tvungen att höra mig för med honom vad i allsin dar det var frågan om (tillsammans med inte minst min treårige son är det bara att erkänna att jag tillhör toppskiktet bland världens mest nyfikna människor).

“Musse” förklarade då att han varit på löparkompisen Joel Bodéns bröllop, och han recenserade sin weekend med orden ”trevligt men kallt”.

“Musse” beger sig nu till klart sydligare breddgrader, träningsläger i Kenya, och meddelade att han efter en knäoperation i december helt slopat inomhussäsongen – för full satsning på 3000 meter hinder till sommarens EM.

Därmed är dagens friidrottsrapport lämnad – tänk att jag alltid, på ett eller annat sätt, ska bli tvungen att göra jobbet åt Edlund…

Sitter och slötittar lite på Tyskland-Vitryssland där jag just sett en stark tysk upphämtning till likaläge.

Annars har jag legat lågt med hockeyn i natt när det, i ärlighetens namn, varit rätt svala fighter på programmet.

Kommande natt blir det helt andra bullar - då räknar jag med att det inte blir en blund i bingen förrän efter att röken skingrats nån gång framåt förmiddagen.

För hur skulle man kunna sova bort de här brutalt intressanta gruppspelsfinalerna:

Ryssland-Tjeckien.

Kanada-USA.

Sverige-Finland.

Jag flyger ner till Stockholm i afton och kör Nyhetsmorgon måndag, då jag får sällskap i soffan av Modocoachen och förre finske förbundskaptenen Hannu Aravirta.

Jag hoppas innerligt att det blir en svensk seger vi ska snacka om…

Finland fortsätter att imponera i OS.

Bakom 5-0-segern mot Tyskland låg ett både lekfullt och effektivt finskt spel.

Längst bak stod dessutom Niklas Bäckström, höll nollan och visade att han inte alls behöver vara ett sämre val än Miikka Kiprusoff.

Finland har nu gjort 10-1 mot Tyskland och Vitryssland – jämfört med Tre Kronors 6-2 som facit på motsvarande matcher.

Betyder det nåt inför gruppfinalen?

Nej, inte ett skit.

Alla matcher i OS ska avgöras – och oberoende av det som har hänt tidigare så blir det vinnaren mellan Tre Kronor och Finland som tar hem gruppen och garanterat går direkt till kvartsfinal.

Även om Finland har övertygat mer hittills, tror jag på Tre Kronor.

Visst har Finland klippt till Tre Kronor ordentligt, och oroväckande, två gånger i Euro Hockey Tour den här säsongen.

Men OS-uppställningarna är verkligen helt andra lag – där det svenska är bättre på i princip varje position om man nagelfar spelare för spelare.

Dessutom har Finland ett generande lillebrorskomplex gentemot Sverige när det verkligen gäller.

Bland otaliga exempel är det bara att lyfta fram OS-finalen från Turin senast.

Finland spelade snyggast, i både den matchen och turneringen som helhet, men Sverige vann.

Och det är som bekant det sistnämnda den här sporten går ut på.

Daniel Alfredsson var bäst i Tre Kronor – på isen.

Men allra bäst var faktiskt han som inte ens bytte om mot Vitryssland. 

Henrik Lundqvist dominerade i stället tillställningen i SVT-studion (Wikegård fick sällsynt få sylar i vädret) och bevisade, återigen, att han tillhör kategorin elitidrottare med glimten i ögat som har vett att begripa värdet av att bjuda på sig själv.

Bland mycket gillade jag att Henke berättade att Tommy Boustedt vid scoutinggenomgångarna av motståndarna även bjussar på godis i form av turisttips i länderna (av egen erfarenhet kan jag i fallet Vitryssland rekommendera Hotell Minsk – även om det är lite oroväckande för resten bakom detta bygge att det rankas som stans näst bästa).

Förmodligen var också Henkes “bröderna Brothers”-benämning av Sedinarna en blinkning inte bara internt åt brorsan Joel (som hamnat på fjälltur i Åre med Frölunda när han inte kom med till Vancouver), utan även en extern sådan för att marknadsföra ett visst klädmärke som Lundqvists gör reklam för…

Ikväll står Vitryssland på programmet för Tre Kronor.

Finns det anledning att känna någon skräck med tanke på det som hände i Salt Lake City för åtta år sedan?

Nej, inte ens underskattning mondell gigantisk ska kunna hindra Tre Kronor från en klar seger.

Något som plötsligt skulle kunna sätta Tre Kronor i förarsätet inför fortsättningen – tack vare Ryssland och Kanadas oväntade poängtapp i natt har Tre Kronor fått ett jätteläge att roffa åt sig en attraktiv toppseedning inför slutspelet.

Egentligen är Vitryssland bättre i dag jämfört med 2002, med fler spelare som till vardags spelar på en högre nivå, men inte minst skador har slagit hårt mot en tunn trupp och Glen Hanlons avhopp som förbundskapten har också varit av ondo.

Jag var i Minsk före jul, och från det minns jag inte minst just hur stort hockeylandslaget är i landet – där snackar vi verkligen var man och var kvinnas angelägenhet.

Det blir spännande att se vem Vitryssland ställer i mål.

När jag såg Dynamo Minsk, KHL-laget från vilket landslaget hämtar sin stomme, så hade Koval konkurrerat ut Mezin i målet i klubblaget.

Samma sak tycks nu även ha skett i landslaget – Koval stod den för Vitryssland så sorgligt bleka OS-premiären mot Finland.

Fast med tanke på att målvakten hette Mezin mot Tre Kronor när det skrällde 2002 kanske det är läge för ett skifte igen på målvaktsposten…

Jag tog trappen upp till fåtöljerna i Nyhetsmorgons OS-hörna.

Det rasade ett par skidor i bakgrunden, men just det actionfyllda momentet höll sig utanför sändning, och de gamla skridskorna var tjusig rekvisita som låg fint på sin plats hela tiden.

Var du inte uppe med tuppen före sju så du missade mitt Tre Kronor-snack med Steffo Törnquist och Jenny Östergren live i tv, kan du i stället se det här på sajten:

http://www.hockeykanalen.se/1.1515367/2010/02/18/tv_fahlman_vitryssland_inget_problem_pa_fredag

När jag gick ut från studion satt Mona Sahlin där med en kopp kaffe och väntade på sin tur (jag antar att Mona skulle in och dissekera nåt helt annat ämne än powerplay-uppställningar och backchecking).

Politiker brukar ju gilla att haka på stora idrottshappenings, och jag kollade med Mona om hon följt Tre Kronors första OS-match.

- Jag såg fram till 2-0-målet. Då kändes det “puh”. Sen var jag tvungen att gå och lägga mig, för jag skulle ju upp tidigt och vara med här.

Mona förhörde mig om fortsättningen av matchen, drog slutsatsen att det var premiärnerver och trodde att det skulle bli bättre under turneringens gång - men beklagade samtidigt “att det inte gick lika bra för tjejerna”.

Därmed är dagens sossehockeyrapport lämnad.