Jag följde kvällens halva elitserieomgång på tv.

I Timrå blev det lite målkalasande när det bjöds friskt i båda riktningarna mellan ett fladdrigt Timrå och ett uselt Södertälje – från bortahåll gavs det till och med bort så mycket att jag inte ens tror att de mest inbitna SSK-fansen känner sig nöjda.

Jag börjar för övrigt störa mig allt mer på att SSK-tränaren Peter Popovics enda medicin för att få sin sjuka SSK-patient på fötter igen tycks vara att spelarna ska visa “mera desperation”.

Herregud, kämpa vildsint är ju nästan det enda Södertälje kan.

Kunnandet är det desto mer illa ställt med.

Därför lyder mitt råd till Popovic att köra sitt “mera desparation”-mantra inte i omklädningsrummet – utan i styrelserummet.

För om Södertälje inte snart inser att det krävs åtgärder, så kommer SSK snart att vara en lika akterseglad tabelljumbo som många av oss trodde att laget skulle bli.

* * *

Två mål av både Kahnberg och Somervuori – nu gör Brynäs båda målskyttar plötsligt skäl för ett sånt epitet.

Och med Markström bakom offervilliga och hårt arbetande visar Brynäs upp en tät defensiv.

Modo kommer att få fightas för att hinna förbi Brynäs ovanför slutspelsstrecket - att hämta in åtta poäng på andra halvan av elitserien blir inte lika lätt som det kanske låter.

* * *

Hårde Hardy kom hem till Skellefteå och fick jobbet gjort.

Och i stället för att vara sju poäng efter Skellefteå på fjärde plats, är Djurgården nu bara en poäng bakom.

Skellefteå, som alldeles nyss var ligans formstarkaste gäng, har nu ingen trepoängare på de fem senaste.

Jag hittade bara en enda rolig sak med Skellefteå. Det var när Jimmie Ericsson, välförtjänt uttagen i Tre Kronor i dag, när han apropå Skellefteås bortdömda mål i pausintervjun skickade en skön look-alike-passning till Marcus Vinnerborg:

- Om Marian Hossa-kopian ska döma bort det vet jag inte…

Bengt-Åke Gustafsson har presenterat sin nya Tre Kronor-skapelse på Scandic Anglais i Stockholm, och vi var ett 20-tal murvlar som hakade på racet.

Bengt-Åke kombinerade lite truliga svar med skojiga diton, både från podiet och i våra one-on-one-intervjuer efteråt.

Ett kul exempel var det faktum att debutanten Sebastian Erixon blev en ofrivillig golfare när han på overheaden stod omnämnd med ”Timrå GK” som klubbadress.

- Han är ju medlem i Timrå GK. Singelhandikappare. Det borde du ju veta, du som kommer från golfen, hojtade “Bengan” med adress Tre Kronors presschef Johan Dahlquist.

Bengt-Åke levererade också ett skönt säg när Jonas Gustavssons hjärtproblem kom upp:

- Jag är visserligen docent men vill inte uttala mig…

Och när Henrik Lundqvist kom på tal strimlade Bengt-Åke sönder New York Rangers defensiv i riktigt små bitar:

- När jag har sett Rangers försvarsspel tycker jag synd om Henke…

Jag anlände till Stureplan mitt i en ljuvlig utläggning av Bengtsson på Svenskan där han slaktade samma Rangers brist på proffsighet i umgänget med journalister med erfarenheter från sin NY-resa nyligen, och samtidigt som jag fyllde min kopp kaffe och hejade på Bengt-Åke, dök även Jörgen Lindgren, förbundets generalsekreterare, upp.

Det kändes, ska vi säga, lite spänt mellan Bengt-Åke och Jörgen. Att förbundet fortfarande inte bestämt sig om Bengt-Åke är deras man även i framtiden är såklart en försvårande omständighet i och med att han själv inget hellre vill än att fortsätta leva sitt hockeyliv med Tre Kronor.

Jag tolkar det som ytterligare ett litet tecken på att Bengt-Åke gör sin sista säsong som förbundskapten.

Men dessförinnan har vi inte bara ett OS och ett VM att se fram emot – utan närmast Channel One Cup nästa vecka.

Att Peter Forsberg, trots allt, nu är uttagen höjer förstås temperaturen på gamla frostiga Izvestija, och att det dessutom är sista chansen att visa upp sig för några andra OS-aktuella lirare hettar också upp det hela.

Jag tycker samtidigt att det ska bli spännande att se vad den fräscha debutanttrion Henrik Karlsson, Sebastian Erixon och Joakim Lindström duger till på den här nivån – även om de inte är några män för OS.

Några veteraner är dumpade/har dumpat sig själva efter höstens tidigare landslagsfiaskon, och jag uppskattade verkligen det vassa budskap Bengt-Åke lämnade inför resan i österled:

- Killarna ska inte ta det som en weekend i Moskva.

Vem som blir förbundskapten för Tre Kronor från och med nästa säsong, är fortfarande höljt i dunkel.

Att Bengt-Åke Gustafsson vill fortsätta har han sedan länge inte gjort någon hemlighet av.

Men får han det?

Det vet vi inte, för förbundet har fortfarande inte tagit ställning i någon riktning.

Däremot står det nu fullständigt klart – sedan Kenta Johansson gått ut och berättat att han fått en förfrågan – att det kommer att finnas flera kandidater.

Det gör att jag får dåliga flashbacks och tänker på ett parallellfall – hur ofantligt illa nytillsättningen av en förbundskapten för det svenska fotbollslandslaget sköttes den här hösten.

Fotbollsbasen Lars-Åke Lagrell älskade verkligen den gigantiska mediauppmärksamheten och att vitt och brett få berätta för alla som orkade lyssna om varje litet (sned)steg i den sorgliga soppan fram till och med att Erik Hamrén blev klar.

Hockeyn riskerar att hamna i samma cirkus, och jag hoppas att förbundsordföranden Christer Englund gör allt vad som står i hans makt för att inte ge ytterligare syre åt den brasa av spekulationer och sanningar som redan är tänd och blir ytterst kämpig att släcka.

Okej, att Kenta Johansson själv väljer att tala om förbundets intresse har han såklart en egen agenda för (läs: högre marknadsvärde) och det är inget som förbundet kan lastas för.

Men i en process som kommer att involvera ett flertal kandidater och information i flera led, så kommer alltid personer att hitta olika typer av egen vinning med att lämna uppgifter till media.

Mumma för oss murvlar, visst, men något som bara skadar hockeyn på kort och lång sikt.

Förbundet måste därför genast upp med frågan högst på agendan och påskynda rekryteringsarbetet bakom kulisserna.

Jag har tidigare förespråkat att förbundet skulle ha is i magen och vänta till efter VM med att göra klart med Bengt-Åke (om vårens mästerskapsresultat visar sig tillräckliga) eller någon annan (min uppfattning är att det vid vilken tidpunkt som helst går att hitta ett toppnamn till Sveriges finaste hockeyjobb).

Men när det nu är känt att det blir ett race mellan flera hästar om den framtida förbundskaptensposten, skulle det ultimata vara att ha alla frågetecken uträtade till ett enda utropstecken redan före OS.

Annars är risken överhängande att vi journalister måste ägna oss åt att ställa andra intressanta och relevanta frågor än om det rent sportsliga, och att det under den viktiga vår som väntar för Tre Kronor blir - som det så vackert heter – fokus på helt fel saker.

Elitserien är nu inne på sin andra halva, med 28 avverkade omgångar av 55.

Bland det roligaste hittills är att det är så jämnt.

Marginalen mellan ettan HV71 och jumbon Södertälje är faktiskt inte mer än 24 poäng, och i genomsnitt tar alltså HV inte ens en poäng mer i snitt per match än vad SSK gör.

Det är inte heller bara tabellen som är jämn – i ikvällens omgång skilde som mest två mål i två matcher. Då låg Luleå ändå på intensivt för fler mål mot Djurgården i sin 2-4-match, och Rögle släppte in 2-4 mot HV71 i tom kasse i slutsekunderna.

Jämnheten och ovissheten gör såklart elitserien mer intressant.

Det är väl egentligen bara spelarna - inte de på isen, alltså, utan såna som satsar slantar – som inte gillar hur elitserien har utvecklats de senaste åren. Numera är det svårt att hitta klara vinnare på förhand.

Även om jag faktiskt lyckades med mitt enda lir för kvällen – ettan för Linköping hemma mot Skellefteå.

Jag var i Luleå i går, och där var det faktiskt inte så mycket konstigt som hände.

Men på andra håll inträffade verkligen en hel del märkligt i elitserien.

Så vad vad då egentligen allra konstigast?

Eric Beaudoins matchstraff i Ängelholm? Inte alls. Lika trevlig som den här kanadicken kan vara utanför isen, lika otrevlig kan han vara på densamma.

Att Modo tar poäng på Hovet utan Foppa? Det är klart att Modo har en dimension till med Foppa på isen – men det faktum som många tycks blunda för är att Modo den senaste tiden blivit ett helt nytt lag även de kvällar Foppa tvingas kasta in handduken.

Att Timrå plötsligt biter ifrån i alla lägen mot alla lag och nu även slår svenska mästarna på bortaplan? Inte så hemskt konstigt, faktiskt, mot bakgrund av hur det har sett ut det senaste tiden. Däremot var det skumt att just Tomas Skogs avgjorde för Timrå – han kom som stor backhype från Mora inför förra säsongen, men har ytterst sällan gjort nån människa glad i Timrå.

Att Brynäs chockar med 6-0 mot Skellefteå? Ja, det är förstås jättekonstigt att laget som normalt sett inte kan göra mål stänker dit sex puckar – mot ett av ligans normalt sett allra försvarsstarkaste lag, som dessutom kom i form med poäng i de nio senaste matcherna.

Fast det klart mest konstiga är ändå att serieledande HV71 släpper en 3-0-ledning hemma mot jumbogänget Södertälje till kryss vid full tid. HV har verkligen förlorat känslan av odödlighet som omgärdade laget i början av serien. Samtidigt lyfter jag, återigen, på min hockeyhjälm för de hårt arbetande gossarna under ledning av Peter Popovic. Superstarkt av SSK att resa sig i det knepiga läget, plus med 2-11 i baken på de två matcherna dessförinnan i färskt minne. Även om det i den konstiga upplagan av elitserien 2009/10 fortfarande likafullt bara betalar sig med en sistaplats för SSK.

Även om just den saken inte är det minsta konstig.

Om jag ska vara ärlig så var Luleå-Linköping inte mycket att ha som ren hockeymatch betraktat.

Jag har smällt iväg krönika på temat “klass slår motivation” och ett gäng texter från eftersnacket som du också kan läsa här på sajten.

Som tur var blev det desto skojigare efteråt i Coop Arena.

Det började faktiskt redan omedelbart på presskonferensen, som annars ofta i elitseriesammanhan är bedövande trista tillställningar.

Roger Rönnberg, en sång & dansman som jag alltid gillat för hans både lustiga och vassa kommentarer, tog till orda:

- Först vill jag gratulera Magnus, för att han får ta en presskonferens efter en vinst som assisterande till “Slava”. När jag assisterade “Slava” fick jag bara ta förlusterna…

Magnus heter Hävelid i efternamn och är LHC:s assisterande tränare. “Slava” är lika med LHC-tränaren Slavomir Lener, med förflutet i Luleå.

Rönnberg fortsatte med de muntra tillropen i riktning mot Hävelid i trapporna (herregud, vilken höjdskillad det var blivit i det här som förr i tiden hette Delfinen) på vägen ner från presskonferensen.

Apropå sättet att attackera trapporna:

- Du ser spänsig ut, Magnus!

Apropå det nyblivna faderskapet:

- Äntligen blir du också vuxen, Magnus!

I Linköpings omklädningsrum var det också klackarna i taket.

- Jag är elitseriens smutsigaste spelare – näst efter Per-Anton Lundström, sa Erik Andersson efter sin 2+10 minuters utvisning för checking from behind.

- Äntligen fick vi till en smutsig bortamatch. Sen skadar det ju inte att vi har några tjecker som är helt sjuka på att sätta dit puckarna, sa Pontus Petterström.

Och det sista jag hörde utanför Linköpings omklädningsrum var när Daniel Henriksson – målvakten som nyss slutat och som lirat i både LHF och LHC, ni vet – stod och pratade med några gamla Linköpingskompisar som ville veta varför han lagt av.

“Hento” flinade upp sig och blev inte svaret skyldigt:

- För många hårda slagskott på pungen…

Jag har just bänkat mig i Coop Arena.

Luleå-Linköping står på programmet ikväll.

Jag är nyfiken på mycket – bland annat om Mats Lavander kommer att fortsätta.

Elaka tungor hävdade att Lavanders 28 poäng (16+12) förra säsongen bara berodde på att han fick glida på en räkmacka bredvid Linus Omark och Johan Harju.

Men Lavander är ingen bluff.

Frågan bör nu faktiskt snarare ställas om Omark & Harju drog ner Lavander i smutsen?

För på 26 matcher den här säsongen är Lavander uppe i 20 poäng (11+9).

Poängsnittet har ökat till 0,77 per match, jämfört med 0,53 i fjol.

Ikväll går Pitesonen utan den glimrande skridskoåkningen med med det stora hjärtat in i Luleås andrakedja med Pär Arlbrandt och Niklas Olausson som vingar.

Jag tycker det låter som mera mål.

På svenskafans.com pågår just nu omröstningen till Guldskölden, ett kärt debattämne, där sportjournalister ska prisas i diverse kategorier.

Jonas Fahlman-juryn har haft sitt sammanträde – och kommit fram till följande:

1. Sveriges bästa Sportkommentator (TV/Radio): Magnus Wahlman.

2. Sveriges bästa Expertkommentator (TV/Radio): Leif Boork.

3. Sveriges bästa Programledare/Studioankare: Lasse Granqvist.

4. Sveriges bästa Krönikör: Kristoffer Bergström.

5. Sveriges bästa Sportbloggare: Uffe Bodin.

6. Sveriges bästa Sportjournalist alla kategorier: Johan Orrenius.

7. SvenskaFans bästa skribent: ? (för dålig överblick för att kunna svara).

Efter att vi spelat in veckans “Trashtalk med Jonas & Johan”, påminde jag vår gäst Oliver Ekman-Larsson om att den hittills enda större individuella utmärkelse han har fått i hockeykarriären egentligen kanske inte var så bra att få.

Det vilar nämligen någon sorts förbannelse över Lill-Strimma-stipendiet, priset till TV-puckens bäste back.

Oscar nickade igenkännande – han hade också gjort precis den iakttagelsen.

Fast kanske kan nu Oliver och Adam Larsson, hans nuvarande backkollega i juniorlandslaget, åstadkomma ett trendbrott – så att karriären inte behöver gå i riktning utför bara för att man slår igenom som stor backtalang och hedras i salig åminnelse av Timråikonen Lennart Svedberg.

Nedan ser du hela listan av pristagare av Lill-Strimma-stipendiet, hämtad från eliteprospects.com.

Någon som håller med om att det inte är särskilt många av namnen i modern tid som det har gått särskilt bra för…?

Season		Award Winner	Born	Birthplace	Drafted By
2009-2010		Niklas Folin (D)	1994-01-21
2008-2009		Adam Larsson (D)	1992-11-12	Skellefteå, SWE
2007-2008		Oliver Ekman-Larsson (D)	1991-07-17	Karlskrona, SWE	Phoenix Coyotes
2006-2007		Anton Mylläri (D)	1991-02-27	Västerås, SWE
2005-2006		Alexander Deilert (D)	1989-02-10	Stockholm, SWE	Calgary Flames
2004-2005		David Lidström (D)	1988-02-16	Västerås, SWE
2003-2004		Eric Moe (D)	1988-03-06	Sundsvall, SWE
2002-2003		Niklas Öhman (D)	1987-01-08	Sollefteå, SWE
2001-2002		Ville Vikeväinen (D)	1986-02-04	Hudiksvall, SWE
2000-2001		Alexander Täng (D)	1985-06-27	Lödöse, SWE
1999-2000		Andreas Frisk (D)	1984-01-05	Solna, SWE
1998-1999		Calle Åslund (D)	1983-03-29	Haninge, SWE	Buffalo Sabres
1997-1998		Lars Jonsson (D)	1982-01-02	Borlänge, SWE	Boston Bruins
1996-1997		Jonas Fändriks (D)	1981-01-08
1995-1996		Jonas Frögren (D)	1980-08-28	Ludvika, SWE	Calgary Flames
1994-1995		Henrik Petré (D)	1979-04-09	Kista, SWE	Washington Capitals
1993-1994		Pierre Hedin (D)	1978-02-19	Örnsköldsvik, SWE	Toronto Maple Leafs
1992-1993		Henrik Rehnberg (D)	1977-07-20		New Jersey Devils
1991-1992		Stefan Björk (D)	1976-09-10	Vallentuna, SWE
1990-1991		Anders Eriksson (D)	1975-01-09	Bollnäs, SWE	Detroit Red Wings
1989-1990		Mattias Hedlund (D)	1974-04-11	Hörnefors, SWE
1988-1989		Fredrik Bergqvist (D)	1973-02-28	Sollefteå, SWE
1987-1988		Jakob Karlsson (D)	1972-02-20
1986-1987		Fredrik Lundkvist (D)	1971-00-00
1985-1986		Torbjörn Lindberg (D)	1970-06-08	Luleå, SWE
1984-1985		Håkan Galiamoutsas (D)	1969-06-13
1983-1984		Per Ljusteräng (D)	1968-03-13	Säter, SWE
1982-1983		Niklas Gällstedt (D)	1967-02-07
1981-1982		Carsten Bokström (D)	1966-04-19
1980-1981		Per Lidström (D)	1965-08-25
1979-1980		Jens Johansson (D)	1964-03-26		Buffalo Sabres
1978-1979		Håkan Granström (D)	1962-03-14
1977-1978		Håkan Nordin (D)	1961-01-15		St. Louis Blues
1976-1977		Lars Karlsson (D)	1960-06-28		Detroit Red Wings
1975-1976		Tomas Jonsson (D)	1960-04-12	Falun, SWE	NY Islanders
1974-1975		Tomas Nord (D)	1958-07-18
1973-1974		Karl-Erik Lilja (D)	1957-04-24
1972-1973		Göran Lindblom (D)	1956-03-04		St. Louis Blues
1970-1971		Christer Holmström (D)	1954-12-18
1969-1970		Johnny Bergkvist (D)	1953-01-10
1968-1969		Lars-Göran Nilsson (D)	1952-04-13

Jag har sett huvuddelen av Peter Forsbergs nya galaföreställning i elitserien ikväll.

Foppa fick sista ordet när han avgjorde i sudden death mot Skellefteå – med Markus Näslund som passningsläggare (var det inte tänkt att det här skulle bli tvärtom?).

Under denna nya Foppa-resas gång, någonstans mellan tacklingar och briljans, kom jag på mig själv med att drömma mig tillbaka till Rio de Janeiro.

Inte bara för att den här hemskt mörka, trista och råa svenska årstiden, skarven mellan november och december, är den jag gillar allra sämst.

Utan ännu mer för en trevlig bekantskap jag mötte på den där resan till Brasilien för i princip exakt fem år sedan.

Av en ren slump hamnade jag på samma tur till en av Rios favelas, kåkstäder, som en i högsta grad hockeyintresserad amerikan.

Plötsligt började vi där och då snacka något så osannolikt som – hockey. Han visade sig komma från Denver och vara ett stort fan av Colorado Avalanche i allmänhet – och Peter Forsberg i synnerhet.

Jänkaren underströk varför han, och många andra där borta, kommit att älska Foppa så mycket:

- Forsberg är inte som Gretzky och de där killarna som åker och gömmer sig så fort det blir tufft ute på isen. Forsberg är inte bara extremt skicklig, utan han spelar också väldigt fysiskt och står alltid upp för sig själv i alla situationer. Det gör honom till en helt unik spelare.