En söndag som denna, med bara lite jobb, har jag hunnit med en hel del annat jobb av praktisk art.
Som att göra både bilen och gården i vinterdugligt skick.
Och en långpromenad, med bland annat gravbesök och tid för eftertanke.
Jag känner inte till någon vackrare gravplats än Lunds kyrkogård, belägen alldeles vid Skellefteälven.
Svärfar ligger begraven där, precis som min förre arbetskollega Thomas Hedlund.
Jag stannade till några minuter vid Thomas grav, och mina ögon tårades som de brukar göra när jag är där.
En tragisk cykelolycka tog Thomas liv sommaren 2005.
Det känns fortfarande obegripligt att Thomas är borta.
Thomas var en människa som aldrig lämnade någon oberörd.
Jag har honom att tacka för mycket. Yrkesmässigt har Thomas lärt mig en hel del av vad jag kan, och vad som är viktigt att stå för som sportjournalist.
Thomas fick tyvärr aldrig uppleva när Skellefteå AIK gick upp i elitserien 2006, och jag vet att han hade älskat varje sekund av att få följa elitseriecirkusen i dag.
Jag försöker vårda de ljusa minnena ömt.