Vi har precis spelat in säsongsfinalen av “Trashtalk med Jonas & Johan”, som sänds 18.30 ikväll i TV4 Sport och på hockeykanalen.se.

Du ser då en av svensk hockeys största minsta lirare som gäst: Michael Nylander.

Det blev i vanlig ordning snack om stort och smått, dåtid och framtid.

“Nyllet” är en gammal favorit hos mig – inte bara för att vi är årsbarn – och jag kände mig exempelvis tvungen att ta upp det här med hans stundtals magiskt långa byten…

Det tog annars lite tid för “Nyllet” att hitta till studion – hans gigantiska familj skulle skjutsas till lantstället efter förmiddagens Tre Kronor-träning – men efter många om och men lyckades “Nyllet” hitta en parkeringsplats för sin Cadillac Escalade (“den är lite jobbig att fickparkera”) precis utanför tv-studion hos Loop på Valhallavägen.

När vi gått i mål med både huvudprogram och extramaterial blev det tidsbrist i andra ändan – “Nyllet” fick skynda iväg tillbaka till Huddinge och dagens andra Tre Kronor-pass med en rivstart och en hälsning till mig och Edlund:

- Tar ni böterna, grabbar…?

Plats: Segeltorpshallen, Huddinge.

Start: 15.25 (Bäckman först ut, med puckhink i hand).

Slut: 17.05 (vaktmästaren fick till sist köra Markström, Nylander, Omark, Pääjärvi-Svensson och Lander av isen, efter 20 minuters övertid).

Målvakter:

Jacob Markström-Anders Lindbäck

Femmor:

Christian Bäckman – Tobias Viklund / Mattias Weinhandl – Michael Nylander – Niklas Persson

Fredrik Lindgren – Sanny Lindström / Daniel Widing – Johan Harju – Linus Omark – Fredrik Hynning

Johan Fransson – Henrik Tömmernes / Jonas Andersson – Magnus Pääjärvi-Svensson – Anton Lander

Mattias Karlsson – Sebastian Owuya / Fredrik Pettersson – Jonathan Granström – Joakim Lindström

Ledare i båset: 4 (plus bitvis Bengt-Åke Gustafsson).

Åskådare: 13 (exklusive en tant som stannade till vid ett av fönstren en kortare stund, samt delar av Segertorp IF:s 01:or som väntade på att få träna efteråt).

Journalister: 1 (ensam är stark).

Mål under tvåmålsspelet: 1 (Omark på friläge mot Lindbäck).

Grej of the day: Bäckmans mäktiga dragskott rätt upp i krysset bakom Lindbäck under en övning.

Tuffaste tacklingen TIK-are emellan: Karlsson på Pääjärvi-Svensson.

Avverkade klubbor: 1 (Nylander).

Mest brunbränd: Roger Rönnberg, assisterande förbundskaptenen som njutit av fjällsolen i Björkliden.

Proffsigast i umgänget med autografjägarna efteråt: Andersson, som briljerade med motfrågor av “har ni bra tränare?”-typen.

Mest hemma: Sanny Lindström (“kommer bara tio minuter härifrån, så jag passar på att äta och sova hemma hos mamma och pappa”).

Mest klapprande i isen efter passningar: Nylander.

Fundersam inför framtiden: Joakim Lindström (“antingen spelar jag här hemma nånstans eller i Ryssland nästa säsong”).

Andreas Falk blev, som så många gånger förr, HV-hjälte på sin förra hemmaplan i Skellefteå.

Falk brukar attackera en av mina vinterjackor så fort han får chansen, men nu ville jag inte bjuda honom på ett sånt öppet mål – så i stället blev min skjorta måltavlan (“är det en fejkad slips, eller?”).

När jag sedan fick chansen att ställa frågor, var jag – som alla andra – förstås nyfiken på varför Falk slår till så ofta just i Skellefteå.

- Man tycker om vissa arenor mer än andra. Jag trivs i Skellefteå. Jag har många fina minnen härifrån. Isen är bra. Och atmosfären. Jag tror att det betyder mer än att jag har släkt här…

I en annan intervju hörde jag, apropå sudden-avgörandet i boxplay, Falk säga “man blir nervös när Skellefteå får en utvisning med sig” och jag blev tvungen att fråga om han inte skojade med tanke på Skellefteås sorgliga powerplay.

- Nejdå, man vet aldrig var man har Skellefteå. De är ändå luriga i powerplay och det kan alltid slinka in en puck för dem. Vår boxplay har inte heller varit på topp i kvartsfinalerna, men det har blivit bättre i semifinalerna.

Falk tar inte ut en ny final i förskott, han konstaterade att HV-spelarna hade “ett och annat att säga varandra” efter den svaga första perioden, och poängterade också det faktum att det hittills bara varit bortasegrar i semifinalserien.

- Ska du rada upp alla dåliga saker vi gjorde i förra hemmamatchen blir det en hel bilaga.

Och har Falk fortfarande inte tagit av sig sina hockeybyxor, lär han behålla dem på till nästa nedsläpp på onsdag…

Tyvärr släckte ju Djurgården i praktiken den första semifinalen med att vända 0-2 i matchen till 0-2 i matcher.

Visserligen har jag tippat Djurgården som mästare, men jag hade gärna sett en lång serie mot Linköping – och nu tror jag dessvärre att Djurgården senast på torsdag i Stockholm ser till att bli finalklart.

Jimmie Ölvestads avgörande i sudden death kändes logiskt, eftersom Järnkaminerna ju längre det lider i matcherna är desto bättre på att nöta ner motståndet.

Då känns det skojigare – för allt utom min spelkassa – att det blev plötsligt liv i den andra semifinalen.

Jag trodde aldrig att ett hårt skadeplågat Skellefteå, med åtta juniorer på laguppställningen, skulle lyckas åka till Jönköping, klippa till HV71 och skapa likaläge med 1-1 i matcher.

Före den här fighten rullar vidare annandag påsk (hittar Lundmarks & Marklunds till hallen då?) ska Skellefteå upp i ringen i en annan semifinal på påskdagen, i J20-slutspelet mot Brynäs i Globen.

Seniorsuccén går med största sannolikhet nu ut över att klubben med flest framtidstalanger i svensk hockey går miste om en juniormedalj av ädel valör. Jag bedömer Skellefteås juniorlag, med sisådär halva laget upptaget med större uppgifter, som chanslöst att slå ut Brynäs med Jacob Markström & Co.

Nån ur Skellefteås junioroktett som var med och fixade återuppståndelsen i Hockey-Meccat Jönköping denna påskdag lär väl få speltid med kidsen – fast knappast en sån som Oscar Lindberg som påpassligt nog slog till med sitt unga livs två första slutspelsmål när det verkligen gällde. 

Även om slutspelets skytteliga, sju fullträffar, fortsätter att toppas av en mer rutinerad variant som går under namnet Foppa.

Stefan Liv är alltid trevlig att prata med – när HV71 har vunnit, vill säga – och sedan han nollat Skellefteå i den första semifinalen kunde jag inte låta bli att fråga om vem Herman Liv hejar på nu.

När vi hade Liv som gäst i “Trashtalk med Jonas & Johan” i höstas outade han nämligen att Herman, hans treårige son, är Frölundasupporter.

- Jag har gett upp min fostran av Herman. När vi spelar hockey i källaren går han runt bland alla lag i elitserien. Han har tröjor med tre lag, Frölunda, Luleå och HV. Så vi får se var det landar en vacker dag. Jag får glädja mig åt att Herman är lika hockeyfrälst som sin pappa…

Utanför HV:s omklädningsrum stod knäskadade HV-retstickan Per Ledin och häcklade HV:s segerskytt Andreas Falk – apropå att Falk aldrig missat en match på fem år:

- Fahlman, här har du en bra story, Falk säger att kompisarna kallar honom “Iron Man” – men “Iron Man” är det aldrig någon i HV som har kallat honom.

- Jodå, replikerade Falk, Oscar Sundh kallar mig det…

Sen återgick jag och Ledin till att prata om – Björklöven.

Jag fick också anledning att berömma Ledin för ett mustigt slutspelsskägg, trots att han inte är i stridsdugligt skick.

- Fast nu när jag inte kan spela mer den här säsongen ska jag raka av mig det – nån dag när jag hinner…

Stämningen i Skellefteå AIK-kabyssen sent i går präglades snarare av lättnad än av glädje; i och med att motsvara favoritskapet mot Färjestad har Skellefteå gjort vad man kunnat förvänta sig, samtidigt som merparten spelarna garanterat inser att man måste prestera bättre för att på allvar kunna hota storfavoriten HV71 i semifinalen.

Målkungen Foppa var inte så sugen på reda ut sin hårresande målmiss mot Färjestad (“måste du också fråga om det…?”) men desto mer snacksalig när hans första slutspel kom på tal:

- Det är intensivare spel mellan matcherna och i matcherna i slutspelet. Det passar mig att gå ut och köra, jobba hårt. Varje situation är liksom mer på riktigt än i serien.

Första målskytten Yared Hagos konstaterade att det var “ironiskt” att Skellefteå, efter sju sorger och åtta bedrövelser i disciplinen, slutligen lyckades avgöra i powerplay.

Hagos fanns tidigare på andra sidan (i HV-dress) när Skellefteå-HV71 började bli de känsloladdade hatmöten matcherna mellan lagen formats till på senare år:

- Det har byggts upp lite speciell stämning mellan oss och HV. Det blir ett perfekt läge för oss att gå in som underdog, samtidigt som vi vet att vi kan slå dem både hemma och borta. Det blir lite storlaget mot den lilla byn. Och vi i den lilla byn har inte tänkt ge oss utan strid…

Fredrik Warg åkte och jublade för mål (Brad Morans ribbskott) sekunderna före han med en snedtträff skickade Färjestad på tidigt sommarlov.

Men “Wargen”, som också vässat målsinnet lagom till slutspelet, erkände:

- Det var ruskigt jobbigt att sitta i utvisningsbåset i slutet när Färjestad jagade kvittering. Frågar du vår fystränare Stefan Thomson har jag aldrig haft så hög puls som då…

Det var rörande att se antagonisterna från fjolårets semifinal, Hans Särkijärvi och Per-Erik Johnsson, krama om varandra hjärtligt efter slutsignalen mellan Skellefteå AIK och Färjestad.

För första gången, till skillnad från 2006 och 2009, avslutade “Perra” nu en säsong som FBK-tränare med att inte samtidigt också vara guldtränare.

Det kändes vemodigt att se “Perra” tvingas kliva av FBK-skutan och göra sista natten med gänget. Klubben har som bekant valt att inte förlänga kontraktet.

Färjestad väljer att satsa på Tommy Samuelsson solo som ny huvudtränare, ovanför en trio speciallisttränare med Erik Granqvist (målvakter), Leif Carlsson (backar) och Jörgen Jönsson (forwards). Jag tycker modellen i sig känns tilltalande, och den vittnar om ett Färjestad som alltid legat i framkant av utvecklingen inom elitseriehockeyn.

Men jag tycker samtidigt att det är konstigt att det inte också finns plats för “Perra”, som tillsammans med Tommy bildat Sveriges bästa tränarpar. Är det något Färjestad hade behövt när ett nytt lag ska byggas ur resterna av den gamla gulderan, så hade det ju just också varit en dokumenterat skicklig lagbyggare som “Perra”.

“Perra” själv sa till mig:

- Det känns faktiskt inget speciellt just med det. Jag har ju vetat länge att jag inte blir kvar i Färjestad. Livet går vidare – även för Färjestad.

- Men nu är det en känsla av tomhet. Vinner du känns det också tomt, men mer efter ett tag. Nu kommer den tomhetskänslan direkt.

“Perra” var också stor i nederlagets stund, och skickade applåder till sin gamla arbetsgivare Skellefteå AIK och inte minst dess nya juniorer:

- Ungtupparna di har är helt fantastiska. Ta en sån som Rundblad. Han är helt outstanding bland backarna i den här matchserien. Han ger inte bort en puck och levererar alltid puck till den forward med bäst is framför. Jag kan stå och njuta lite av det – även i andra båset.

Game seven over.

Så här tippade jag kvartsfinalerna:

Skellefteå-Färjestad 4-3 (rätt).

Linköping-Frölunda 3-4 (fel, 4-3).

Djurgården-Brynäs 4-1 (rätt).

HV71-Timrå 4-2 (fel, 4-1).

Det måste jag väl nästan få godkänt för?

Nåja, det går inte att leva på gamla meriter.

Semifinalerna går nu igång till påsk, och här är mina tips i matchserierna inför nästa steg i slutspelet:

HV71-Skellefteå 4-3.

Djurgården-Linköping 4-2.

Tre Kronor har i dag inlett VM-förberedelserna med ett första läger i Stockholm, med ett första hopplock av slutspelade KHL- och elitseriespelare.

Linus Omark och Johan Harju kunde ansluta från Moskva – men inte utan mycket möda och stort besvär.

För efter att deras Dynamo Moskva åkte ur Gagarin Cup redan i första rundan, har den ryska klubben hållit kvar Övertorneåduon i Moskva och hotat att inte släppa hem dem förrän till LG Hockey Games i slutet av april.

Det var först när Omark & Harju valde att säga upp sitt kontrakt på 1+1 år som Dynamo Moskva inte längre hade några vapen att sätta emot.

Mellan måndagens två Tre Kronor-träningar kunde vi därmed ta Omark till tv-studion för att spela in veckans “Trashtalk med Jonas & Johan” (onsdag, 18.30, i TV4 Sport och på hockeykanalen.se).

Omark visade att han inte bara är en underhållare på isen - han levererar till ett sevärt huvudprogram och extramaterial.

Givetvis benar vi upp Omarks framtidsstatus. Omark avslöjar att han hela tiden bara tänkt spela ett år i KHL och han berättar bland annat varför det nu – till skillnad från i fjol – är nära att han skriver NHL-kontrakt med Edmonton Oilers.

Före vi skildes berättade Omark också att han tänkt se Almtunas kvalseriematch mot AIK på tv – och heja på kompisen Kim Karlsson & Co i uppstickargänget från Uppsala.

Men för oss som gillar skrällar blev det en trist kvalkväll gånger tre.

Almtuna var numret för litet på Hovet, och AIK vann klart och tydligt.

Södertälje spurtade samtidigt till sig en väntad trepoängare hemma mot redan utslagna Växjö.

Leksand vek ner sig när det verkligen gällde – för sisådär tusende gången detta årtusende – och kom i spel sex mot tre aldrig närmare en kvittering hemma mot Rögle än ett ribbskott. Nej, leksingar, det duger inte med bortförklaringar om små marginaler – den bistra sanningen är att om man kammar noll i såna här hemmamatcher blir det inget kul slut på kvalet.

Kvalserien är nu halvvägs, och allt talar – tyvärr – för att jag får rätt i tipset att Södertälje och Rögle håller sig kvar.

AIK har, som jag också förutspådde, främsta positionen bland utmanarna – som trea med tre poäng upp till Rögle ovanför strecket.

Men av de kommande fyra matcherna spelar AIK tre på bortaplan med stegrande svårighetsgrad (Almtuna, Rögle och Södertälje). Det låter som ett ungefär lika oöverstigligt hinder för AIK som att få ordning på sina snällt sagt risiga finanser.

Största anledningen för alla AIK-fans att jubla i dag var i stället tävlingsnämndens generösa dom, att bara dela ut 25000 kronor i böter för den fruktansvärda publikskandalen på Hovet i förra hemmamatchen mot Rögle.

Törs disciplinnämnden följa upp det med ett mer rättmätigt och kännbart straff – som i förlängningen kanske skickar AIK till konkurs utan att passera elitserien?

Denna lördagsafton kändes i mångt och mycket som en “måste”-afton (det är alltid olika grader i helvetet) för hela kvalseriesextetten.

Först och främst några ord om Södertälje, som pallade trycket och tog fjärde raka trepoängaren.

SSK, min stora favorit före nedsläpp, är därmed så-här-nära förnyat elitseriekontrakt.

Då är det desto mer intressant vad som händer där bakom.

Jag älskar sagor av “Vilda Väsby”-typen. Men i och med att Almtuna med minsta möjliga marginal nu blev nollat hemma mot Södertälje är det – de imponerande insatserna i kvalserieinledningen till trots – ändå en lååååååång väg att vandra upp till andraplatsen för Uppsalas nya stolthet.

Jo, jag vet att Almtuna på papperet bara har en poäng upp till elitserieplats – men besitter Almtuna verkligen så stor förmåga att man hänger med hela vägen? Jag tvivlar – fortfarande. Tyvärr, för Jonas Rönnqvist har verkligen gjort vin av vatten och skapat det hårdaste jobbande gänget i svensk elithockey. Och det finns inget skojigare än när en underhund ställer till det big time för stora elefanter.

Växjö kan dessvärre redan fetta in utrustningen. Med en poäng efter fyra matcher går man aldrig upp. Även om jag inte i något skede trott att Växjö skulle kämpa om en elitserieplats hela vägen känns det som en besvikelse, då Växjö inte alls uppnått samma frejdighet och framåtanda som i allsvenskan.

Rögles klara seger hemma mot Växjö gör att Rögle därmed studsar upp på den andra elitserieplatsen. Som det ser ut nu är alltså läget det förväntade – de två elitserielagen i topp.

Men Leksand är trots allt bara en poäng efter. Vändningen hemma mot AIK var ett styrkebesked. Leksand har haft tidigare problem mot AIK och kändes inledningsvis ohyggligt paralyserat av skräck. Nu höll Leksand undan till uddamålsseger, och nu blir det direkt avgörande hur Leksand i kvalseriens vändning lyckas hantera de två kommande mötena med Rögle (hemma-borta) för hur detta helvetes kval ska sluta för Leksand.

Det var hur som helst alarmerande med stolar som gapade tomma i Ejendals Arena. Har folk i hårt prövade Leksand redan kastat in elitseriehandduken – igen?

Den enda uppmärksamhet AIK, efter den lovande starten i matchen, lyckades generera var genom några så kallade AIK-supportrar som skämde ut sig med att bråka igen.

Frågan är snart inte längre om skandalomsusade och ekonomiskt svårt plågade AIK spelar i elitserien eller allsvenskan nästa säsong – utan om AIK spelar alls.

Fast då behöver idioterna i alla fall inte längre använda ishockeyn som en ursäkt för att inte bete sig människovärdigt.