Jag avrundade de senaste dagarnas tripp till Skåne med att ta familjen på lunch i Malmö Arena i dag.

Percys restaurang (ingen falsk blygsamhet här inte, sånt gillar jag) erbjöd isterband som dagens (sånt gillar jag inte, ingen falsk blygsamhet här inte). Jag överraskade därmed mig själv med att välja det vegetariska alternativet, som visade vara utsökta vårrullar.

Jag hade inte ens hunnit hugga in på den storslagna salladsbuffén förrän jag sprang på Percy Nilsson (han gick loss på isterbanden, skåning som han är).

Jag frågade om Percy räknade med att hans Redhawks skulle ta sig till kvalserien nu – men Percy svarade med små bokstäver:

- Jag vågar inte ta ut någonting. Jag har blivit luttrad. En felstuds kan avgöra allt.

Percy muttrade också om höjda biljettpriser i första playoff-steget när Malmö eliminerade Bofors då Percys skrytbygge var halvtomt (eller halvfullt, om ni hellre vill se saken från den sidan):

- En hundralapp dyrare, då ser folk matchen på tv i stället.

Malmö Arena var på väg att stöpas om från söndagens Kent-konsert (hur kunde jag missa att vara där när jag ändå var där?) till hockey igen inför tisdagens playoff-fortsättning mot Almtuna.

Sportchefen Peo Larsson tittade också förbi på lunchen, och han var både förhoppningsfull (chansen att sätta press på Almtuna med att starta med hemmaseger) och orolig (skadeläget hos rödhökarna) inför veckans begivenheter.

Även Peo ställde mycket av sitt kvalseriehopp till Malmöpubliken:

- Med över tio tusen på plats vinner vi alltid här.

Jaha, då är valen inför slutspelen avklarade.

Jämfört med vad jag antog på förhand, så felade det på ett ställe.

Bland två gamla storheter trodde jag att Linköping skulle ha större respekt för ett Frölunda med uppåtform jämfört med ett Färjestad med nedåtform. Nu valde Lener tvärtom, och jag har en magkänsla av att det kan bli precis där det skräller mellan ett högre och ett lägre rankat lag.

Så här tippar jag alla matchserierna i kvartsfinalerna:

HV71-Timrå: 4-2.

Djurgården-Brynäs: 4-1.

Linköping-Frölunda: 3-4.

Skellefteå-Färjestad: 4-3.

Jag både hoppas och tror, som jag är inne på i min slutspelskrönika, att vi står inför tidernas jämnaste slutspel.

Nåja, nu är artighetsfraserna dessutom avklarade – jag räknar kallt med att det blir en mer rå och mindre hjärtlig ton mellan lagen i fortsättningen…

Jag blickar bakåt mot sista elitserieomgången, med fokus på streckdramat Luleå-Timrå, och framåt mot slutspelet och alla lagens chanser i en krönika här på sajten senare ikväll.

Söndagkvällens begivenhet i hockeyväg är när de tre topplagen ska välja kvartsfinalmotståndare i Canal+. Jag tror inte att det blir särskilt spännande med tränare som ska rabbla artighetsfraser kring “väldigt svåra val” som i själva verket känns rätt givna:

HV71 väljer Timrå. Även om Timrå kommer in i slutspelet med en ruggigt positiv skjuts, så är det naturliga att det bästa laget väljer, alternativt “lottar”, det sämsta laget som motståndare. Trots att Timrå mopsat upp sig bra mot HV i några slutspelsserier de senaste åren har det inte räckt för att skrälla hela vägen.

Djurgården väljer Brynäs. Djurgården klättrade ända upp till andraplatsen till slut. Även om Marcus Nilson tycker att Brynäs är ett tråkigt lag, så kommer han tillsammans med resten av Djurgården att se största chanserna till ett roligt slut på kvartsfinalen genom att gnugga sig igenom den mot Brynäs.

Linköping väljer Färjestad. En missräkning för LHC att dråsa ner till tredje plats. Färjestad får duga som plåster på såren. Det är inte direkt någon mästarklass över dagens FBK – nollpoängaren hemma mot Södertälje är inget man skrämmer barn med – och jag tror att Linköping i nuläget hyser större respekt för Frölunda.

Mitt scenario gör således att Skellefteå får Frölunda i den fjärde kvarten.

Skellefteå-Frölunda gästades av en riktig legendar: Duane Sutter, en i brödrasextetten som spelat i NHL, och dessutom en gammal hårding som var en vital del av New York Islanders fyrfaldiga Stanley Cup-vinnande lag i början av 80-talet.

Jag kände mig nödd och tvungen att ta pulsen på Sutter efter slutsignalen.

Sutter tillhör numera Calgarys klubbledning, och han hade såklart klubbens förstaval Tim Erixon i kikaren under trippen till fjällhöga nord.

Sutter inledde med befriande ärlighet angående Erixons svaga insats mot Frölunda:

- Skakig. Han gick bort sig några gånger.

Men fortsatte:

- Över tid är vi väldigt imponerade av hans spel. Erixon använder sin klubba på ett bra sätt i försvarsspelet och visar att han är en smart spelare.

Angående Calgarys framtidsplaner för Erixon var Sutter mer förtegen (“vi vill inte störa honom under slutspelet och tar beslut efter säsongen om vi ska ta över honom redan i år”). 

Sutter gillar också att ta del av dramatiken i den pågående svenska slutspelsstriden.

- Det påminner om läget för oss i Calgary, där vi kämpar för att nå Stanley Cup. Ett lag som kan komma in i ett flyt i rätt tid och vinna några matcher i rad går till slutspel – och ett lag som misslyckas med det är ute. Du kan se det i tabeller över hela hockeyvärlden, att det har blivit jämnare ligor.

Jag namedroppade därefter Marcus Nilson, som gjorde sin senaste (sista?) NHL-vända i just Calgary och dessförinnan coachats av just denne Sutter i Florida.

- Marcus är en fantastisk individ och god vän till mig. Jag vet att han har haft en väldigt bra säsong här hemma. Men jag tror att han har kört sitt NHL-race klart och känner sig stadgad i Sverige nu med familj och allt.

Sutter ska avrunda sitt Sverigebesök med två juniormatcher före han vänder åter till Kanada på lördag.

- Jag har spenderat en hel del tid med familjen Erixon och de har varit väldigt vänliga med mig.

Tims pappa är som bekant Jan Erixon, defensiv gigant under ett decennium i New York Rangers, och jag passade på att fråga ”X:et” den större om han känner Sutter sedan tidigare: 

- Jo, vi har slagits…

Det var ett segerrusigt Frölunda-omklädningsrum i Skellefteå efter att slutspelsplatsen säkrats.

- Nu börjar festen, jublade nygamle tränaren Stephan Lundh, med fullt av firarsugna spelare omkring sig.

Med hjälp av min laptop, och gemensamma matematikkunskaper, tog jag och “Lillis” samtidigt dramatiken i mål på andra håll.

Det finns fortfarande för många “om”, “men” och “kanske” kring vilka slutplaceringar det blir i tabellen efter sista omgången på lördag för att spekulationer kring slutspelsvalen ska kännas särskilt meningsfulla redan nu.

Men jag och “Lillis” är i alla fall lite överens om att Frölunda kan bli “det nya Modo” – det vill säga ett underpresterande gäng som nu kommer in i slutspelet med en positiv skjuts och kommer att skys som pesten när topp tre ska välja.

“Lillis” har i alla fall sin drömmotståndare i kvarten klar: Färjestad.

Trots att Frölundas sjundeplats redan är klar oavsett vad som händer på lördag, så lovar “Lillis” att inte låta hans mannar pusta ut alltför mycket inför hemmamatchen mot Djurgården:

- Det är viktigt att vi bygger vidare på det vi lyckats med nu och skaffar goda vanor inför slutspelet.

Något som samtidigt skulle kunna bli Frölundas tack för hjälpen till Skellefteå…

Jag tog en lunchsväng förbi Skellefteå Kraft Arena, för att spana in Skellefteås och Frölundas värmningar inför den rysligt spännande näst sista omgången av elitserien.

Det första som mötte mig var just bilden du ser ovan.

Det är Skellefteås sportchef Lasse Johansson som har parkerat på ett sätt som på ett rätt tydligt sätt talar om vem det är som egentligen är boss i – och kring – stans hockeypalats. Bilen till vänster om P-skylten som pekar till höger…

Och diverse annat i nyhetsväg inför Skellefteå-Frölunda läser du på min Twitter.

Tommy Salo har inte bara Boro/Vetlanda som stundande kvaluppgift för sitt Kungälv – den gamle (nåja) stormålvakten dyker dessutom upp i kvällens “Trashtalk med Jonas & Johan”, som du i vanlig ordning ser klockan 18.30 i TV4 Sport (och på hockeykanalen.se när du vill).

Vid inspelningen startade vi som vanligt med att ge gästen chansen att klura ut vem den mystiske mannen på vår backdrop är. Salo började med att gissa på Nicklas Lidström och fortsatte med Mattias Öhlund, innan jag gav Salo en målvaktsledtråd och han då knäckte det rätta svaret Henrik Lundqvist.

Det du ser på bilden ovan är när Edlund i ett något senare skede ger sig på att försöka hjula (?) framför nämnda bild. Förmodligen handlade det om nån sorts glädjeyttring för att hans Björklöven, efter mycket möda och stort besvär, lyckats rädda sig kvar i Sveriges näst högsta serie. I extramaterialet dundrar Salo förresten på med en rättmätig sågning av Löven.

För övrigt lät jag Edlund och Salo – travtokar som båda är – snacka lite över mitt lilla huvud om våra fyrbenta vänner utanför sändning, så vi slapp travtugget med kameran påslagen.

I skarpt läge bjöd Salo till i snacket, och vi hann avhandla både gammal OS-succé och gammalt OS-fiasko (guess what), sms-konversationen med tränarantagonisten Leif Strömberg, den plötsliga skilsmässan från Oskarshamn, villaförsäljningen till Ulf Dahlén, några sköna NHL-storys från förr – och hans spännande framtidsvisioner inom tränarskrået.

Med mera.

Wow, nu har vi plösligt fyra lag inom fyra poäng, där kvartetten klyvs av slutspelsstrecket och de två sista omgångarna nu avgör vilken duo som får vara med på festen och vilken duo som tar tidigt sommarlov.

Frölunda är plötsligt ute inte bara på trasig is (haveri i Scandinavium tvingade fram matchavbrott i första perioden) utan även på hal is igen. Det blev både oväntad och illavarslande hemmaförlust mot Timrå med 1-2 – vilket leder till att det faktiskt kan bli en fortsatt taktfast marsch mot säsongens största fiasko för elitseriens dyraste lag.

För Frölunda har visserligen det bästa tabellmässiga utgångsläget – med tre poäng ner till Luleå och fyra att gå på till Modo/Timrå just under strecket. Men Frölunda har samtidigt det klart sämsta återstående programmet med matcher mot Skellefteå (den värsta bortamatchen du kan tänka dig för närvarande) och Djurgården (den värsta hemmamatchen du kan tänka dig för närvarande). Varken Djurgården eller Skellefteå har heller tagit semester inför slutspelet, utan jagar båda två viktiga topp fyra-positioner.

Timrå hade förvisso turen på sin sida; tillbringade större delen av matchen i egen zon, och fick när man högst tillfälligt stack upp ytterst god hjälp med sina två mål av Frölunda – ettan kom efter jättedräll bakom mål av Johan Holmqvist och tvåan var en fjutt av Mattias Karlsson som hade gått utanför om inte Joel Lundqvist stått och styrt in den vid bortre stolpen.

Men Timrå förtjänade sina tre poäng tack vare sitt tålmodiga och uppoffrande spel. Att tuppkammen nu växer på Challe Berglunds boys ur det nyliga dödläget tänder såklart hopp inför de två sista matcherna. Challe verkar redan längta efter att få klippa till sitt gamla Djurgården på hemmais på torsdag – och tänk om det avrundas med en do or die-fight mot Luleå i Coop Arena på lördag… 

Just Luleå och dess 3-0-seger hemma mot Södertäljes juniorlag var allt annat än imponerande.

Även om det fanns ett individuellt utropstecken – Jonte Hedström visade segervägen med att trycka in första målet med en stor målskytts självklarhet, och han var inne på isen även när kedjekompisarna Pär Arlbrandt och Niklas Olausson gjorde mål.

Det kommer utan tvekan att krävas mycket mer för att Luleå ska få med sig tre poäng från Ängelholm på torsdag. Rögle må vara klart för kvalserien men lägger sig inte ner och dör på hemmaplan.

Och även Modo behöver till finishen komma upp ett par klasser efter det snöpliga krysset mot Skellefteås juniorlag senast. Likaledes kvalserieklara Södertälje lär dessutom matcha fler ordinarie spelare hemma mot Modo jämfört med laguppställningen mot Luleå.

Vilket sanslöst drama Modo-Skellefteå utvecklades till.

Om vi rekapitulerar:

Modo såg högst taget ut av stundens allvar, när laget plötsligt hamnat i position som jagat (på slutspelsplats) i stället för jagande (utanför slutspelsplats).

Ett skade- och avstängningsplågat Skellefteå, utan sex ordinarie spelare, imponerade samtidigt oerhört och visade på vilken stor bredd det finns både i laget och i klubbens juniorverksamhet.

Trots allt talade det länge i tredje perioden för ett nytt, vackert slut för Modo. Med ett effektivt handledsskott mellan benen på Andreas Hadelöv såg Foppas 2-1-mål ut att ge Modo de tre poäng som hade satt Modo kvar i förarsätet i streckstriden. Foppa har gjort poäng i alla matcher efter OS, och det hade blivit minst ett par passningspoäng också om lagkompisarna förvaltat några av de utsökta framspelningarna bättre.

Nu blev i stället Foppas kompis Dan Hinote stor otursgubbe för Modo. Först genom att på ett klumpigt sätt slasha av Erik Forssells klubba och ge Skellefteå ett powerplay i slutminuterna. Sedan genom att på ett huvudlöst sätt släppa markering på Christian Söderström (blir han staty på torget i Luleå, eller hemma i Timrå?) i den sista skälvande slutsekunden till kvittering för Skellefteå efter David Rundblads tjusiga förspel.

Därmed förvandlade hastigt, och mindre lustigt för Modos del, tre poäng till bara en enda vid full tid.

Och trots att det fanns massor av chanser för Modo till ett avgörande i förlängningen, så kunde inte Modo studsa tillbaka med ett segermål.

En bortkastad poäng mot topplaget Skellefteå hade inte heller gjort ett skit för Modo – däremot gör just den uteblivna bonuspoängen för Modo nu att det är fördel Luleå igen i slaget om åttondeplatsen.

Om Modo hade tagit två poäng hade det – i kraft av lagets överlägsna målskillnad – garanterat räckt med full pott i de avslutande matcherna mot Södertälje och Rögle för att hålla undan mot Luleå.

Nu måste Modo hoppas att Luleå tappar poäng mot samma motståndare och/eller i sista omgången mot Timrå.

Ett Timrå vars slutspelshopp dessutom ökade radikalt från pyttelitet tack vare Modos poängtapp. Tänk om Timrå, mot alla odds, vinner sin tisdagsmatch i Göteborg – då är inte ens Frölunda på säker slutspelsmark…

Jag slutar som jag började:

Vilket sanslöst drama.

Så här ser böteslistan ut i Modos omklädningsrum.

Det är tydligt att bromsspår förekommit, men är något som inte alls uppskattas i Fjällräven Arenas innandömen.

Historien förtäljer dock inte vem som är den värsta syndaren, fast det sorterar samtidigt under skitsaker vi kanske inte heller vill veta.

Notabelt är också att böterna för tiominutersutvisningarna uppenbarligen fördubblats under resans gång.

Och att det numera är upp till Aravirta, inte Horava, att bestämma bestraffning för spelare som missar sin tredje träning – men finns det ärligt talat nån sån på den här nivån?